”If we surrendered to earth’s intelligence, we could rise up rooted, like trees.”
– Rainer Maria Rilke
Det talas mer och mer om ”personlig resiliens”. Resiliens är ett ord som ofta används inom omställnings- och permakulturrörelsen och som ungefär betyder att vara motståndskraftig. Att kunna stå upprätt även när det blåser. ”Resiliens är den långsiktiga förmågan hos ett system att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas”, står det på Wikipedia. Det kan vara ett ekosystem, eller ett samhälle, som är resilient. Eller det kan vara din och min personliga resiliens.
Idag blir många av oss trötta, utmattade eller utbrända. Då känner vi oss inte så starka när det blåser. Omställningen till ett hållbart samhälle och en vacker mänsklig närvaro på den här planeten handlar inte bara om att göra. Den handlar också om hur vi gör det. Den handlar också om att vara.
Det finns en dualitet mellan görande och varandet som också kan uttryckas ungefär såhär:
– att göra: vilja, mål och riktning, uppgift, att vara stark, ha färdiga svar, uttrycka osv.
– att vara: känna, låta det vara en process, acceptera, se behoven, våga vara sårbar, testa, lyssna osv.
Det första ges mest fokus i vårt samhälle, och mest status. Men vi behöver båda, vi behöver balans och variation mellan görandet och varandet. Det är viktigt för att vi inte blir hjälpta av att människor som vill göra världen till en bättre plats blir utbrända. Men också för att vi ska hitta mer rätt. För att vi inte ska köra på i gamla hjulspår utan hitta nya bättre stigar. Och för att hitta dit behöver vi stanna upp, kanske följa vår magkänsla, växla perspektiv. Vi behöver vara, känna, låta det vara en process, acceptera, se behoven, våga vara sårbara, testa, lyssna…
”Life is a balance between holding and letting go.”
– Rumi
Våra tydliga årstidsväxlingar här i norr ger en spiral vi kan inspireras av. Höstens sakta gång mot mörker, vila och jordande som sedan återigen övergår i ljusare och längre dagar, ny energi och nya knoppar. Kanske kan årstiderna lära oss något om vår tids utmaningar, och hur vi behöver tackla dom. Vi behöver både använda all den kraft och energi som sommaren för med sig, vi behöver göra göra göra så mycket och snabbt vi bara kan. Men vi behöver också höst och vinter med fördjupning, inåtblickande och reflektion för att komma vidare och hitta de verkligt hållbara lösningarna, de som möjliggör att nya frön gror nästa vår.
Återhämtning, tillåtelse och självmedkänsla
Jag har deltagit i ett årslångt utbildningsprogram med Debbie Warrener som går under namnet Inner leadership – outer change. Debbie brukar ange fem områden som ofta hjälper oss med vår återhämtning och som vi kan hämta stöd och näring från. Olika områden kan vara olika viktiga för oss. Varfrån hämtar du din näring och återhämtning?
1. Kropp och rörelse – kan vara att träna, dansa, yoga, gräva ett trädgårdsland, äta god och bra mat, vara i vår sexualitet osv.
2. Stillhet – att vila, göra ingenting, ha tid att känna in, meditera, sova tillräckligt osv.
3. Natur – till exempel att gå i skogen, ligga och titta upp i himlen, simma i havet, odla och få jord under naglarna, perspektivet från toppen av ett berg eller att berätta hur det känns för ett träd
4. Kreativitet – att skriva, måla, kladda, sy, skapa eller lyssna på musik eller annat som är kreativt för dig
5. Andra människor och community – att göra tillsammans, dela hur det känns, få inspiration, be om hjälp osv.
Debbie återkommer ofta till orden permission och compassion. På svenska ungefär tillåtelse och självmedkänsla – ja för hon menar framför allt compassion med oss själva här. Tillåtelse att göra det vi har lust med, det vi behöver. Tillåtelse att prova, att följa impulser, att känna det som känns, att ta kommandot över sitt eget liv. Och självmedkänsla, ett omhändertagande om oss själva när det känns svårt, när det inte blir som vi tänkt oss. Att erbjuda sig själv en vilande famn istället för en inre kritiker.
Ur kärlek till jorden 