”The walls we build around us to keep sadness out also keeps out the joy.”
– Jim Rohn
Ibland kan det kännas som om vårt samhälle är uppbyggt kring oss som huvudfotingar – sådana där figurer som små barn ritar med bara ett stort huvud och två ben. Som att det är så vi förväntas vara. Men vi är inte bara tänkande varelser, vi är också kännande varelser. Det som händer omkring oss påverkar hela oss. I den här omställningen till ett hållbart samhälle som vi är mitt uppe i behöver vi ha tillgång till hela oss, till all den kapacitet och alla de redskap vi besitter. Våra känslor kan på många sätt vara en viktig kraftkälla.
I ”the work that reconnects” erbjuder djupekologen och miljöaktivisten Joanna Macy fyra steg som bildar en fördjupande och läkande spiral till att skapa varaktig och hållbar förändring.
Hon kallar de fyra stegen för coming from gratitute, honouring our pain for the world, seeing with new eyes och going forth.
Tacksamhet som utgångspunkt
Macy menar att när vi ska ta oss an en utmaning eller gå in i ett personlighetsutvecklande arbete är det alltid bra att börja i tacksamheten. Inte tacksam som att nöja sig, utan tacksamhet som utgångspunkt, för att sedan se om något behöver förändras utifrån det. Hon ser tacksamhet som en väg in till vår djupaste drivkraft för att agera för förändring – vår kärlek till det vi vill bevara.
Tacksamhet är inget vi bara har, det är något vi kan välja att fokusera på och träna på att se och uttrycka. Vad är jag tacksam för just nu? Vi kan alla, oavsett hur våra liv ser ut, träna på att känna tacksamhet för åtminstone något. Tacksamhet kan också vara ett sätt att fokusera på relationerna till allt omkring oss. Vi kan inte kräva något av omgivningen, livet, jorden – det vi får är gåvor.
Att fokusera på det vi är tacksamma för kan fungera som motvikt mot konsumismen, menar Joanna Macy. Att uppskatta det vi har gör att konsumtionskulturens grundläggande tes – att det finns något vi saknar – förlorar i styrka. ”Gratitude and materialism offer different stories about what we need in order to feel secure”, menar hon.
Att känna det som är svårt
Joanna Macys andra steg är honouring our pain for the world. Hon menar att vi är bättre rustade att göra det när vi först fokuserat på tacksamhet, att det kan vara ett viktigt steg för att verkligen få kontakt med de känslor vi har inom oss.
”I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love.”
– Moder Teresa
Att känna på känslor som sorg, ilska, rädsla, frustration, skam eller maktlöshet är inte särskilt behagligt, men dessa känslor kan stjäla energi från oss även om vi inte släpper fram dem. De påverkar oss även om vi inte erkänner dem. Klimatångest är ett exempel som det pratas en del om nuförtiden. Vi kan vara rädda att de här känslorna ska lamslå oss, få oss att vilja ge upp. Men kan vi hitta något sätt att agera, bara göra något, så kan det ofta bli ett sätt att kanalisera känslorna. Jag tycker att det oftast känns som en befrielse och lätthet efter att tunga känslor fått utrymme, speciellt om det funnits möjlighet att dela och berätta för någon annan, eller höra hur det känns för andra.
”Oron och ångesten vi känner inför vad som händer med vår värld är normal och oundviklig, även hälsosam. Vi kan använda oss av smärtan, om vi inte är rädda för den. För om vi är rädda för att känna kommer vi inte att förstår varifrån smärtan kommer, och den kommer från kärlek, vår kärlek till världen och naturen omkring oss. Och det är den kärleken som kommer att göra att vi klarar det här”, skriver Joanna Macy.
Joanna Macys två första steg handlar om att låta det som finns omkring oss sippra in, både det som är vackert och det som är smärtsamt. Hennes tredje steg, seeing with new eyes, handlar att se det som händer utifrån andra perspektiv, att ifrågasätta urväxta kulturella berättelser eller vad som är möjligt att förändra. Det fjärde och sista steget going forth handlar bland annat om att skapa en vision att jobba mot och att hitta sin pusselbit i samhällsomställningen.
