Det är lätt att tänka att så som verkligheten ser ut just nu, så kommer den också förbli under lång tid framöver. Det är ju det vi känner till och som är vår värld just nu. Men allt förändras ständigt, allt är i rörelse. Som det är nu kommer inte att bestå. Det gäller både på samhällsnivå och i våra egna liv.
Förändring handlar om att befinna sig i spänningsfältet mellan gammalt och nytt, mellan det som är tryggt och invant, och det som vi ännu inte känner till. Att vara i förändring är att vara i ett utforskande.
”Begin and the impossible will become possible.”
– Thomas Caryle
Ibland går förändring långsamt. Alldeles för långsamt, kan det ofta kännas som. Ibland går det fort, som en bägare som fyllts på och fyllts på och plötsligt rinner över. Den amerikanske historikern Howard Zinn menar att: ”Det finns en tendens att tro att det vi ser i nuet kommer att fortsätta. Vi glömmer hur ofta vi har häpnat över hur snabbt institutioner fallit samman, över extraordinära förändringar av människors tankemönster, över oväntade uppror och snabba kollapser av maktsystem som verkade oövervinneliga. Vad som framför allt präglat de senaste hundra årens historia är dess oerhörda oförutsägbarhet.”
Under apartheidstyret i Sydafrika intervjuade journalisten Catherine Ingram den då fängslade Nelson Mandela. Hon fascinerades av att han hela tiden sa ”när vi besegrat apartheid”. Hon ville gärna tro att han hade rätt, att det skulle gå. Men hon har senare berättat att hon inte kunde föreställa sig det, att hon där och då inte trodde att det skulle hända, i alla fall inte på mycket lång tid. Men det skulle visa sig att Mandela hade rätt, två år senare föll apartheidregimen.
David Jonstad beskriver i boken Kollaps – livet vid civilisationens slut olika civilisationers kollaps, till exempel romarriket och Maya. Och tvärt emot vad som oftast skildras i populärkultur och liknande tar en civilisations kollaps lång tid, ofta några hundra år. ”Kollapser har sällan bråttom. Det är en process, inte en händelse. Ett långsamt sönderfall, inte en apokalyps. Och under tiden sker en anpassning. […] Inför våra ögon utspelar sig nu den mest storslagna kollapsen någonsin”.
Det är bara 45 år sen den första fullständiga bilden av planeten jorden togs från rymdskeppet Apollo 17. Sedan dess har vi människor haft en gemensam bild av hur vårt hem jorden ser ut från rymden. Internet, som idag är en helt självklar del av vår vardag och innebär helt nya möjligheter att dela information, har bara funnits i några få decennier. Samhället kommer att förändras oerhört mycket de närmaste decennierna. Hur vi vill att förändringen ska se ut? Vilken förändring vill vi vara med och bidra till?
Ytterligare 6-8 procent
Johan Rockström pratade i sitt sommar i P1 sommaren 2015 om ledarskapstänkaren Simon Sinek teori om samhällsförändring. ”Det behövs bara att ytterligare 6-8 procent av befolkningen kommer med för att vi ska kunna skapa en global hållbarhetsrevolution”, säger Rockström. Här följer delar av hans resonemang:
”Lagen om hur stora förändringar sker säger att det går att tippa världen i en ny hållbar riktning. När vi övergav slaveriet, rökning i flygplan, när demokratin introducerades, när internet blev en del av vårt DNA skedde det inte efter ett konsensus. Tvärtom, det var alltid en engagerad minoritet som visade vägen, som tippade perspektiven till en ny värdegrund. I fall efter fall har det visat sig att när mellan 18 och 20 procent av en befolkning tror på en vision eller idé och blir övertygade och ändrar perspektiv då tippar samhället.”
Rockström fortsätter med att det i varje population finns 2 procent fanatiker, ”hypermiljöaktivisterna som du alltid har på din sida”. Det finns också 10 procent ”early adopters”, den övertygade kören, de som är pålästa och engagerade. Hit hör jag själv, säger Rockström. Då saknar vi bara 6-8 procent, i alla fall för att skapa den slags hållbarhetsrevolution som Rockström pratar om. Och de hittas bland den stora gruppen ”passiva bundsförvanter”, de som är oroliga men inte aktiva, menar Rockström. För när de kliver på tippar det över och resten, även de som inte bryr sig nämnvärt, hänger på. ”Och du når inte de passiva bundsförvanterna med en plan om vad som ska göra, utan om varför. De vill höra din dröm, din vision. De vill veta varför en hållbar värld är en bättre värld. Prata inte om problemen, utan om varför vi kan leva bättre på en hållbar planet. Lösningarna, innovationerna, kommer att komma av sig själv bara vi sätter visionen. För när drömmen väl blivit sanning, då fixar sig resten.”
Olika förändringsrörelser befinner sig på olika platser i den här processen. Att köpa ekologisk mjölk har spritt sig från ”fanatiker” till ”early adopters” till en stor grupp ”passiva bundsförvanter”. Andra frågor som tex. naturens rättigheter eller att uteslutande köpa ekologisk mat har inte kommit lika långt, men kan gå precis samma väg.
Vår egen förändring
På ett individuellt plan tycker jag ofta det fungerar att tänka “jag provar ett tag” när jag vill förändra något, men då det kanske också finns ett motstånd inom mig. För andra funkar det nog bättre att bara bestämma sig och sen stå fast vi det. När jag har börjat med att testa något har jag flera gånger sen inte velat gå tillbaka. När det är något som stämmer med min övertygelse, som att inte äta kött eller sluta flyga, då är det som att något sjunger i hjärtat när jag testat det ett tag. Då bottnar hela jag i mitt agerade, och det är en skön känsla som gör att allt eventuellt krångel eller liknande som valet för med sig är värt det. Numera tänker jag att så lång tid och så mycket pengar som det kostar att åka tåg – så lång tid och så mycket pengar kostar det att förflytta sig. Det är ingen uppoffring, det har blivit en självklarhet.
Inom andra områden kan jag känna att jag vill ändra något men att jag hela tiden faller tillbaka. Då kan ett sätt kanske vara att titta på vad det är som ställer sig i vägen. Är det ett behov som ligger i botten, och hur kan jag i så fall tillfredsställa det behovet på ett annat sätt? Upp på hästen, igen och igen.
Ofta ger det energi att känna att vi agerar i en riktning som vi vill, även om vi tar små steg. Det brukar sägas att det tar tre veckor att ändra en vana. Det sägs också att vi tänker 50 000 tankar varje dag, och att 90 procent är samma som dagen innan. Våra hjärnor är fulla av motorvägar av tankar som vi tänker om och om igen. På vilket sätt hänger ett nytt beteende ihop med nya tankar?
Vi är också flockdjur. Vi påverkas av och vill känna samhörighet med människor omkring oss. Vi vill gärna tillhöra en grupp som gör likadant. En form av förändring kan därför vara att välja att spendera tid med människor och i sammanhang som vi vill inspireras av.
”We can do anything we want – individually, collectively, personally and environmentally – if we believe that we can.”
– Roz Savage
Det kan också vara viktigt att ibland stanna upp och uppmärksamma och vara stolt över det vi redan förändrat eller åstadkommit. Att titta tillbaka på de förändringar du gjort under till exempel de senaste fem åren. Vad har du ändrat i ditt liv – stort eller smått – som gör att du idag lever mer av det liv som du vill leva? Ibland kan det kännas som om all förändring ligger framför oss, vi vill hela tiden vidare. Men vad är redan gjort? Vilka steg har du redan tagit, vilka har vi redan tagit tillsammans?
>> Hillevi Helmfrid i Sånger från jorden: Från larv till fjäril
Ur kärlek till jorden 